dustbirds

jag boostar mitt ego och äter choklad i ett försök att trolla bort alla jobbiga tankar för en stund. "du gör mig hel" betyder också "du lämnar ett hål när du går".
hittar inte riktigt min plats i pusslet men jag antar att min bit alltid kommer vara trasig i ena kanten, det är något man får lära sig leva med.
allt är som det brukar men inget är som förut. allt verkar sluta med magplask och om någonting mer försvinner nu är jag rädd att falla och kanske aldrig landa igen. jag går omkring i något sorts drömtillstånd ikväll med musik i öronen, fina sms i mobilen en aldeles för stor teeshirt på mig och en konstig känsla i magen.
jag inbillar alltid mig själv att ipren och choklad hjälper mot allt men jag har kommit på att det är inte riktigt sant.
en del människor förvirrar mig, saknaden av medkänsla i dem gör att deras existens förvärrar vardagen för alla som finns runt omkring.
hur svårt är det egentligen att bara vara snäll?
man behöver inte ens vara snäll, bara låta bli att vara elak.
ge någon en kram, le lite, säg hej, skicka ett sms, 
försök få människor att känna sig viktiga och behövda.
jag tycker vi har alldeles för lite sånt här på svenska gator:
http://youtube.com/watch?v=vr3x_RRJdd4



lova mig att krama minst två personer imorgon, ok?

om jag får som jag vill blir sommaren typ såhär:
sommarjobb på öland
massa fester och stranddagar med bästvännerna
hultsfred
arvika
way out west
london
emmaboda
men eftersom att jag aldeles för sällan får som jag vill kommer det inte bli så.
(och så har jag lite för lite pengar också...)
jag ska iallafall helt säkert till två festivaler och till öland.
(det är onsdag, då är det ok att vara negativ.
och jag är inte ens negativ, jag är sanningsenlig.)


jag har ont i huvudet, magen, hjärtat och överallt.
huvudet och magen för att jag sover och äter för lite och är allmänt pms:ig
ont i hjärtat för att jag saknar för mycket och för att jag håller för mycket inside.
jag är kanske lite för stor för mig själv, så allting spricker i kanterna
det som inte längre får plats smiter ut i form av tårar, ilska eller kanske som ord (om jag vågar)
den fula sanningen är att jag är rädd för att berätta saker för folk
har svårt för att verkligen lita på någon
ibland när jag känner att jag måste berättar jag aldeles för mycket för folk jag kanske knappt träffat, och sen ångrar jag mig och börjar tvivla
jag vet att tvivel och ångest inte gör något bättre
men hur ska man jaga bort de känslorna man inte längre vill ha?
jag önskar jag kunde få somna i takt med någons hjärtslag inatt
det är så mycket tryggare att inte sova ensam.



(hur kan du göra såhär när du vet hur det är?
du vet att det är dina andetag som formar mitt leende,
du vet att det är dina ord som får mig att orka
jag saknar dig redan och det har bara gått sju dagar,
en obetydlig siffra om man jämför med antalet dagar som ligger framför oss.
om det fanns vm i att förlora kontakten med kompisar skulle jag vinna
när du sa föralltid litade jag på dig
jag kanske borde ha lärt mig att inget stannar föralltid
men det är ju så lätt att skaffa förhoppningar och lita på stundens lyckorus
jag är säkert orolig i onödan, men jag är så rädd för att mista dig
du har säkert bara för mycket annat att tänka på
saker som är viktigare än mig
du är fortfarande viktigast för mig
hör av dig och låt allt vara som vanligt igen
ring mig mitt i natten för att du inte kan sova och saknar mig
fråga mig vart vi ska åka nästa gång vi träffas
låt oss bygga drömmar tillsammans igen)



   tricket med att flyga är att kasta sig mot marken och missa.

mm jag har en ny blogg igen.
fast denna gången var det inte frivilligt.
eller, det var väl frivilligt att göra en ny fast inte frivilligt att lämna den gamla.
anledningen är alla missförstånd och alla nyfikna ögon som läst fel saker.
jag har kvar den gamla förresten (alfonz.blogg.se) fast nu med lösenord på.
jag har så svårt att ta bort den, för den va ju trots allt en del av mig innan.
vill du ha det får du fråga eller om du känner mig riktigt väl kanske du kan gissa.
här ska det bara stå saker som inte behöver vara lösenordsskyddade.
resten får numera bara finnas på papper och in my mind.


(kul att jag hade skrivit ett jättelångt inlägg och så när jag tryckte på "spara&publicera" så försvann allt. äh jag skriver mer sen. om jag orkar.
bäst idag: death cab for cutie till arvika
sämst idag: death cab for cutie till arvika
finast idag: tre sms från en efterlängtad person : *
over and out.
eller pok som vi säger)