dustbirds

jag boostar mitt ego och äter choklad i ett försök att trolla bort alla jobbiga tankar för en stund. "du gör mig hel" betyder också "du lämnar ett hål när du går".
hittar inte riktigt min plats i pusslet men jag antar att min bit alltid kommer vara trasig i ena kanten, det är något man får lära sig leva med.
allt är som det brukar men inget är som förut. allt verkar sluta med magplask och om någonting mer försvinner nu är jag rädd att falla och kanske aldrig landa igen. jag går omkring i något sorts drömtillstånd ikväll med musik i öronen, fina sms i mobilen en aldeles för stor teeshirt på mig och en konstig känsla i magen.
jag inbillar alltid mig själv att ipren och choklad hjälper mot allt men jag har kommit på att det är inte riktigt sant.
en del människor förvirrar mig, saknaden av medkänsla i dem gör att deras existens förvärrar vardagen för alla som finns runt omkring.
hur svårt är det egentligen att bara vara snäll?
man behöver inte ens vara snäll, bara låta bli att vara elak.
ge någon en kram, le lite, säg hej, skicka ett sms, 
försök få människor att känna sig viktiga och behövda.
jag tycker vi har alldeles för lite sånt här på svenska gator:
http://youtube.com/watch?v=vr3x_RRJdd4



lova mig att krama minst två personer imorgon, ok?