dustbirds

hej. en vecka sen jag bloggade sist. säger väl en del om hur tråkiga mina söndageftermiddagar är.. veckan har varit ganska bra.. igårkväll var jag sara emelie rikard rickard och sebbe hos carro i vetlanda... skulle grillat i östanå men a, vi gjorde upp en eld, sen åkte vi och köpte pizza och åt runt elden :P sen badade jag och sara, på riktigt faktiskt, minst en halvtimma :) det va härligt. jag tycker om sara. carro och emelie "badade" också, fast dom sprang bara ner i vattnet, la sig ner, och sprang upp igen. veklingar. hemma hos carro tittade vi mest på film och mös. sexspelet blev även en favorit ;P inatt kom jag hem samtidigt som brevbäraren : P han frågade om jag hade haft en bra natt. jag sa att jag hade det. sen cyklade han vidare och jag gick och la mig och somnade till fågelsång. i måndags var vi på linköpings universitet med skolan och jag har bestämt mig för att aldrig plugga så mycket som dom gör dät. det är helt enkelt inte värt det. (vad är egentligen värt något?) sen hade jag egentligen tänkt åka till linköping med alex i lördags, men stackarn blev sjuk. hon är förresten väldigt bra, min alex :) idag har jag varit med en annan söt tjej, emelie, solade och tittade på en film som faktiskt var mycket bättre än jag förväntat mig.

det var en grej till jag skulle skriva kom jag på nu... att poplars hoppar av hästpojken. stackars lilla söta martin. jaja, jag tror dom klarar sig utan honom.. dom har ju fått en bra start iaf ;) förresten så är basisten, joel alme väldigt braaaaa, längtar lite efter hans soloplatta som släpps snart.



trots en bra vecka så är jag inte precis på topp.. om en vecka är det ett år. ett jävla år. jag har ont i magen. vet inte hur jag ska klara det här.

tiden har inte rört sig här på ett år
känslan av dig sitter kvar lika stark nu som då
ett år sedan bomben föll
när orden föll från hundratals läppar föll också jag,
föll med orden, med bomberna
jag ville inte släppa taget
(ville tro att alla ljög, att det var en mardröm
det var en mardröm, fast i verkligheten, i livet
inte på låtsas, i sömnen som jag hade önskat)
kändes som att alla kunde hantera det på sitt sätt
men jag var en hjälplös nybörjare och jag ville inte lära mig
kanske var det mitt sätt att hantera det
ge det tid, sa ni
ge det tid, så att tid blir acceptans
jag kommer kanske aldrig riktigt acceptera
i mitt hjärta finns du alltid kvar
lika levande nu som då
det kan ingen bomb i världen ändra på
<3