dustbirds

när man är korkad, tom och glad

(du är som en bit glassplitter i mitt hjärta men någonstans inuti mig finns ändå en lyckofylld varelse som rullat ihop sig och på något sätt bosatt sig i min mage (jag tror att det kanske är det som kallas hopp) den får mig att vilja se ljust på saker och jag vill att allt ska bli så bra som möjligt. ändå vågar jag inte bygga upp några förhoppningar, för varje gång mina förhoppningar och förväntningar krossas går den där lilla lyckovarelsen sönder mer och mer.)